Mina principer

Så där nu har allt löst sig förutom internet som inte jag inte kommer att ha på ett bra tag, sitter nu och äter hamburgare på Quick för att kunna använda deras kostnadsfria anslutning. Men låt oss ta det från början.

Allting börjar med mina principer. När jag åker på mitt utlandsår så ska jag bli en del på av den lokala kulturen och språket. Det ska inte bli som det blir för många utbytesstudenter som kommer till Linköping. Det vill säga lektioner tillsammans med andra utbytesstudenter, hänga på HG:s international nights på tisdagar och åka på skojiga aktiviteter med ESN tillsammans då och då. Nej, jag ska verkligen försöka låta bli sådant.

Eftersom jag inte vill vara den som är bitter, att rata alla som jag träffar som inte är fransmän, så ska jag istället försöka undvika dåliga strukturella beslut.

  1. Jag ska inte acceptera den bostad som universitetet erbjuder mig, det kommer alla andra utbytesstudenter att göra.
  2. Jag ska inte gå den inledande språkkursen och träffa en massa andra trevliga européer.
  3. Jag ska försöka välja mina kurser så att jag hamnar i en så sammanhållen fransk klass som möljigt.

Så jag beger mig ner till Montpellier första veckan i augusti, Gwen hade skrämt upp mig med att alla fransmän åker direkt när gymnasiet slutar och fixar sin lägenhet då. Jag vill alltså vara ute i god tid.

Jag svarar på en hel del annonser som jag hittar, främst på internet, men det är inte speciellt många som är intresserade av mig. Jag hittar dock en annons om ett rum i ett hus med totalt fem rum som ska hyras ut till bara studenter. Så jag lämnar ett meddelande till nummret i annonsen och Cléo, som är student och som har hyrt ett rum, ringer tillbaka till mig 22.45 en kväll och säger att jag borde hyra ett rum. Åk dit och kolla, här är nummret till hyresvärdinnan Rejane

Jag åker dit och det verkar riktigt bra, lite skabbigt men helt okej, centralt och nära till skolan. Förutom att hyran är lite väl dyr så är det alltså ett toppen ställe. Jag accepterar och flyttar in två dagar senare, betalar första månadens hyra och två månaders deposition. Bankkontot är inte tömt men däremot så slår jag i uttagsgränsen. Man får nämnligen bara ta ut 15 000 kr under en veckas period med mitt bankkort. Detta på grund av säkerhetsskäl.

Depositionen är alltså betald men jag har inga pengar att leva för, inga pengar att åka till Spanien för. Enligt Swedbank ska det vara möjligt att kringå gränsen om du tar ut pengar inne på en bank. Jag provar med fyra olika banker, men ingen vill ta ut pengar åt mig. På franska posten föreslår de istället att jag ska försöka föra över pengar med hjälp av Western Union, ett sätt för att telegrafera pengar. Med lite krångliga pappret ifyllt och syster redo i andra ändan av telefonen så lyckas vi föra över pengar så att jag klarar mig.

Allting är frid och fröjd och nu ska jag snart dra till Barcelona och Spanien!

Idag träffar jag han som bor i rummet bredvid mitt, han är typ vice-president för ESN-Montpellier. På eftermiddagen träffar jag en tjej som funderar på att flytta in i ett annat rum, hon är utbytesstudent från England.

3 kommentarer till “Mina principer”

  1. viktor skriver:

    Jag håller helt med om dina principer (trots att jag är anmäld på en uppvärmningskurs), varför gå den enkla vägen? Våga vägra rum tillhandahållna av universitet!

  2. Per skriver:

    Haha, presidenten för ESN och en brittisk utbytesstudent, du kommer kanske inte undan ändå då trots allt? :D

    Välskrivet inlägg förresten, cudos!

  3. Pär skriver:

    Bra syfte men tror nog att jag tar universitetets boende. Det är både fixat vid ankomst och troligen billigare än dem flesta andra ställena…men det kanske bara gäller för Japan (gäller ju uppenbarligen inte alltid i Sverige så)