Då var det snart färdiglekt i utlandet. Nästa vecka bär det av hemmåt, jag klarar inte av värmen här nere längre – 34 grader i skuggan igår. Det är alltså lite jobbigt att behöva vandra fram och tillbaka till olika instutitioner för att få klart den sista byråkratin.

Har även fått de flesta resultaten från denna termins tentor och det ser riktigt bra ut. Hittils inga omtentor och dessutom så spikade jag kursen integrerad analog elektronik och fick 17.50 i signalteorin, alltså den kurs som har mest relevans med det jag ska läsa nästa år – det känns tryggt.

Det har liksom tagit hela året att komma in pluggandet här i utlandet och nu är det dags att åka härifrån. Tänk vad enkelt det hade varit att stanna ett år till.

Till en början hade jag tänkt att åka tåg hem så att jag kunde få mig alla mina grejer, men nattågen genom tyskland var fullbokade ända fram till i september. Så det blir en Ryanair och ett kompletterande kolli med franska posten istället, 70 EUR för 30 kilo är ändå ganska överkomligt.

Sedan sista tentan för snart tre veckor sedan så har det varit full rulle, haft tre olika besök här och dessutom har jag hunnit med med ett återbesök i Paris.

I och med att jag inte varit så duktig på att lägga upp bilder under året tänkte jag kompensera lite för det nu. Och under helgen kanske det kommer något på franska så att Lovisa inte ska känna sig ensamt exponerad.

58 bilder från året som gått

Det verkar vara ett himla liv i diskussionen kring kvalitet i svenska högre läroverk:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hogskoleverket-behover-ny-chef-1.1118183

http://www.hsv.se/omhogskoleverket/pressrum/universitetskanslerntycker/…

Själv sammanfattar jag med en liten graf som sammanfattar det kanske allvarligaste problemet, varför är inte medelvärdet 40 för alla utbildningar?

Från Liu:s NSI undersökning 2010, med viss omtolkning: "mindre än 20 timmar" => 15h, "mellan 20 och 30 timmar" => 25h etc.

Ibland får vi har med oss ett handskrivet A4 ark (feuille A4, recto-verso) med anteckningar till tentan. Till tentan i arkitektur av kryptografiska kretsar i morse så hade jag förberett ett sådant ark. Man tar alla olika strukturer och formler som man kan tänkas behöva och plitar ner dem helt enkelt. För gemene fransman som är lite mer rutinerad än undertecknad är det dock inga problem att få med hela polykoppen komprimerat till två sidor.

Mitt ark till vänster och klasskamratens till höger.

Att lära sig ett språk riktigt bra tar rätt så lång tid, det är ganska många saker som ska trimmas in innan man stolt kan konstatera sitt bemästrande. Mycket tyder dock på att ju fler språk man redan kan ju lättare är det att lära sig ett till. Detta i och med att man kan återanvända många delar av det man redan kan.

I denna inlärningsprocess så kan man urskilja vissa olika etapper som måste klaras av.

Grundläggande inlärning (A1, A2, B1)
När man först börjar med ett nytt språk så är det svårt att veta riktigt var man ska börja. I skolan så lär man sig glosor på lista, jobbar med översättning av texter och lär sig hur man ska uttala skriven text. Det här är ett sätt att börja på men knappast det enda. När man lär sig sitt modersmål så kopplar man ju istället ihop ljud med objekt och händelser samt försöker imitera ljuden så gott det går. Detta förfarande fungerar alldeles utmärkt även som vuxen men det används sällan.

Inlärning utan översättning (B1, B2)
När man lärt sig grunderna tillräckligt bra så måste man någon gång ta beslutet att sluta upp med översättning. Att översätta allting man gör till sitt modersmål och vice versa gör det i princip omöjligt att prata flytande. Det tar helt enkelt för lång tid att kunna delta i en diskussion om man lyssnar på vad de andra säger, översätter till svenska, funderar ut vad man själv ska säga, översätter det till franska och sedan säger det. För att kunna prata flytande måste man förstå franskan på en gång och kunna svara på franska direkt utan översättning annars hinner man inte med. När man insett detta så förstår man att översättning och flytandepratning är skilda färdigheter.

När man kan hantera språket utan översättning så pratar man flytande. Många är väldigt nöjda när man kommit hit men det finns så mycket mer man kan lära sig efter det.

Lära sig att hantera olika nyanser (C1, C2)
När man lär sig att nyansera språket så fungerar det inte at träna in alla synonymer och sedan permutera dem vilt i olika meningsuppbyggnader. Alla synonymer har en särskild nyans som passar in i ett särskilt sammanhang. I franskan är det stor skillnad mellan vilka ord man använder när man pratar mellan vänner och när man pratar med någon man inte känner eller med någon som på något sätt är överordnad i samhällsstrukturen. Att lära sig det här som utlänning är inte det lättaste utan är snarare något man får lära sig med erfarenheten. Att köpa sig en synonymordbok med nyansbeskrivningar och att plåga sina franska bekanta med konstiga frågor hjälper dock en del.

Lära sig att läsa mellan raderna (C2)
Den sista färdigheten innan man kan känna sig fulländad. Att klara av att förstå ironi, sarkasm och andra subtiliteter är fantastiskt svårt. Man måste känna till så mycket om kulturen och om allting som finns i det kollektiva medvetandet. Det här är ingenting som man kan plugga utan det kommer med tiden.

Det är också ungefär dessa nivåer som man på EU-nivå valt att klassificera inom sex olika standardnivåer: A1, A2, B1, B2, C1, C2. För att få plugga på europeiskt universitet krävs i allmänhet att man har nivå B2 i undervisningsspråket (utom utbytesavtal). Till svenska civilingenjörsutbildningar krävs B2-nivå i engelska (Engelska B) därför att man förväntas kunna ta del av föreläsningar och litteratur som ges på engelska. De franska ingenjörsstudenterna avkrävs också en B2-nivå i engelska innan de kan bli examinerade därför att arbetsgivarna kräver det i denna allt mer globaliserade värld.

Den observante har kanske lagt märke till att kunna prata med en bra brytning inte finns med någonstans, varken i dessa nivåer eller i några läroplaner. Varför är inte det viktigt?

I måndags så startade en lång månad full av många inlämningar och tentor med en examination i effektelektronik. Effektelektronik är inget man undervisar i på Y i vanliga fall men det går ut på att tillverka kretsar som utan några resistorer för att kunna göra olika effekttransformeringar med så lite förluster som möjligt.

Under föreläsningsseriens gång har föreläsaren många gånger upprepat mantrat, meningen är inte att ni ska lära er en massa formler utantill utan när ni får en helt ny krets som ni aldrig har sett på tentan så ska ni använda metoderna ni lärt er för att kunna dimensionera de olika komponenterna.

Rutinerad som jag är genomskådade jag bluffen, när läraren säger något dylikt så menar han det inte på allvar. På tentan testas din snabbhet och utantillinlärning precis som vanligt.

Förberedd som man var så gick jag in och öste på tentan, hoppas det fortsätter så här även för de 10 tentorna som återstår.

Det finns väldigt mycket man skulle kunna skriva om olika konstiga sociala fenomen i skolan här. Det som dock överskuggar dem alla är att eleverna i största allmänhet inte är motiverade.

I Sverige finns det många som ser det som ett samhällsekonomiskt problem att så många inte går direkt vidare till högre studier efter gymnasiet, utan tar ett sabbatsår. Men efter att ha spenderat 8 månader i ett land där i princip alla går direkt till högskolan så kan jag inte längre ställa mig till den skaran.

Att ha klasskamrater som bara är ute efter att få sitt examensbevis och som skiter fullständigt i om de lär sig någonting sänker verkligen nivån på undervisningen. På Y-programmet kritiseras lärarna om det blir för lätt och om man inte får lära sig tillräckligt mycket. Här får de kritik så fort de ökar tempot eller ger ut lite utmaningar.

En annan effekt av att väldigt många är omotiverade är att det väldigt lätt blir mycket buller under föreläsningarna. Från att i Sverige bli irriterad över att folk vänder blad för högljutt till att sätta sig i en fransk föreläsningssal är i det närmaste en chockartad upplevelse. Folk pratar öppet med varandra, de kan sitta och diskutera saker som inte alls har med föreläsningen att göra. De är som små barn med myror i brallorna.

För att motverka oljudet under föreläsningarna så har alla lärare sin egna stil.

Den strikte läraren: Har nolltolerans mot att komma försent, mer än tre minuter sent och man får inte komma in. När ljudnivån blir för hög så pekar han på godtycklig person som han sett pratat och kastar ut honom ur klassrummet.

Den snälle läraren: Försöker hålla en kompisrelation med eleverna, lovar att han avslutar föreläsningen 10 minuter innan om alla bara är tysta. Senkomst är okej men man måste vara tyst när kommer in.

Gruppbestraffningsläraren: Så fort ljudnivån blir för hög så slutar han att föreläsa och börjar inte förrän ljudnivån är tillräckligt låg. Om han inte hinner gå igenom allt så kommer det garanterat på tentan och alla som inte kopierar gamla anteckningar från en äldre student får dåligt betyg.

Den ignorante läraren: Kör på föreläsningen som vanligt oavsett hur mycket oljud det är. Sitter man då längst fram och spetsar örorna kan man höra vad som sägs, men från tredje raden och bakåt är det omöjligt.

Jag har således lärt sig att en strikt lärare är en bra lärare och att sätta sig på främsta raden är guld värt om man vill ha en chans att höra vad som sägs.

Nej, fransmännen skulle behöva sig ett sabbatsår de med, njuta lite av livet och springa av sig de där myrorna.

Några konstateranden som jag kunnat göra den senaste veckan.

Min franska har inte blivit bättre, det var väldigt länge sedan jag kände att jag gjorde några som helst framsteg. Jag har liksom nått någon sorts saturation – det blir inte bättre än så här men jag pratar inte som en fransman. Självförtroendet fick sig även en smäll när familjen var på besök och det var mitt uppdrag att översätta restaurangmenyerna.

För att ändå ge mig själv lite arbetsmotivation så har jag bestämt mig för att försöka lära mig prata den lokala dialekten.



Jag tittade precis ut ur köksfönstret och jag trodde inte mina ögon, vi har 3 cm snö utomhus. Förra veckan hade vi solsken och 15 plus grader.

Är man svensk så tror jag man har svårt att förstå vilka problem det här kommer att orsaka, normalt så snöar det inte här. All kollektivtrafik kommer säkert vara inställd imorgon, myndigheterna kommer råda folk att stanna hemma. Hinner inte snön smälta bort under natten eller att det till och med fortsätter att snöa så kommer det råda totalt kaos. Får se skolan är öppen imorgon, jag tar ju mig i och med att jag har gångavstånd men det är inte säkert all personal och lärarna gör det.

Så igår gav jag mig på att baka kanelbullar, och det var lättare sagt en gjort. Man ska inte tro att man kan gå in affären köpa första bästa ingredienser och köra på som vanligt, då kommer det troligen inte att bli så bra på grund av en del skillnader mellan franska och svenska produkter.

Jag utgick från följande grundrecept:
150 gram smör
50 gram jäst
5 dl mjölk
1 tsk salt
1 dl socker
14 dl vetemjöl
1 tsk stött kardemumma
uppvispat ägg, pärlsocker, strösocker, kanel och smör till utbakning och garnering.

Med smör, mjölk, salt, strösocker, ägg och kanel var det lätt att hitta samma produkt.

Ekologiskt typ-55 vetemjöl.

När det kom till mjölet så blev det lite klurigare. I Frankrike klassificerar man mjölet med olika typmärkningar, T45, T55, T65, T85 etc. Märkningen motsvarar ungefär densiteten på mjölet alltså en deciliter T65 väger 65 gram. Det som marknadsförs som vanligt mjöl är T45 i Frankrike medan det vanliga mjölet i Sverige väger ca 60 gram/dl och vetemjöl special ca 55 gram/dl. Således borde T55-mjölet vara optimalt för att göra kanelbullar. Se även upp med tryckförpackat mjöl, dels så kommer inte decilitermåttet att stämma längre och dessutom behöver man hellst sikta mjölet.

I och med man kan köpa billigt och riktigt bra bröd i Frankrike så är det inte speciellt vanligt att man bakar hemma i samma utsträckning som i Sverige, färskjäst är alltså att glömma om du inte övertalar ditt närmaste bageri att sälja dig ett paket. På torrjäst sidan finns det att välja på mellan torrjäst för bröd och för Brioche. I och med att en Brioche är en söt deg så är det nog den man ska satsa på.

Grön kardemumma

Kardemumma som man är van vid hittade jag inte. Däremot så såldes det grön kardemumma, alltså hela kardemummafrukten. Man får då kärna ut den och rosta kärnorna själv och sedan mortla dem. Kärnorna är ganska porösa så att använda sig av två skedar istället.

Något riktigt pärlsocker hittade jag inte, istället fanns det sockergryn som var ungefär fyra gånger så stora och inte lika lysande vita. De fick duga helt enkelt.

Ett annat problem är att man inte har så mycket utrustning i köket – man får försöka hitta på kreativa lösningar. Som kavel använde jag en gammal vinflaska, kolockernas* nagellacksborttagningsmedel fungerar utmärkt för att ta bort etikettsklistret. Några bakdukar hade jag inte men sopsäckar fungerar lika bra, det viktiga är att skapa en sluten miljö åt jästsvamparna. Formar eller bakplåtspapper hittade jag inte heller så man fick köra gammeldags stil med smörjd plåt. Dessutom så saknar vår ugn temperaturgradering, man får välja mellan ett nummer mellan 1 och 10 istället. 6:an fungerade bra och ska motsvara 200-220 grader lite beroende på ugn.

Nybakta kanelbullar - godare i Frankrike än i Sverige.

Resultatet blev sådär, bullarna jäste inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag använde dock inte briochejäst som föreslaget ovan. Hur som hellst så smakar de gott och fransmannen som gjort en Erasmus i Stockholm var här och åt 10 stycken igår med förtjusning.

Liten ordlista
jäst = levure
jäsning = panification
vetemjöl = farine de blé
kardemumma = cardamome
pärlsocker = sucre en grain
bakplåtspapper = papier sulfurisé
nagellacksborttagningsmedel = dissolvant pour vernis à ongles

* I och med att svenskan saknar oladdat ord för person samboende i kollektiv så föreslår jag att vi importerar ordet coloc: en kolock, flera kolocker, kolocken, kolockerna. Jag tycker inte att ordet roomie som många använder fungerar särskilt bra om man är fler än två.

Monsieur Molin fortsätter tappert sitt arbete med att försörja sydeuropas alla tjyvar med hemelektronik. I onsdags eftermiddag så forcerade någon vår ytterdörr och tog sig in. En samling fattiga studenter som oss hade inte jätte mycket som intresserade men vi blev alla av med varsin dator och lite andra småsaker. Försäkrad och med hårddisk-backup från förra veckan i fickan så känner jag mig inte vidare hårt drabbad. De lämnade ju trots allt kvar de viktigaste sakerna: Alla personhandlingar och mitt dvoraktangentbord med raka kolonner.

Imponerad är jag dock av franska polisen som var mycket seriös, de dök upp nästan på än gång efter att vi hade ringt. Dessutom så letade de igenom huset efter fingeravtryck!

Desto värre var att jag precis hade städat mitt rum, det känns lite snopet att när jag väl tar mig för att städa så kommer det någon främling och ställer till en jäkla röra igen. Man skulle kunna tolka det som ett tecken från de högre makterna.

Förra veckan fick vi slutligen alla betyg från den första terminen. Av femton kurser så behöver jag skriva fyra ersättningstentor under omtentaperioden – jag är hel nöjd! Våran klass i övrigt har dock det sämsta medelbetyget på länge vilket medför gruppbestraffning. Under de första två veckorna av den här terminen har lärarna överöst oss med läxor.

Imorgon bär det av till Schweiz för en förtjänt vecka av ledighet.